06.30 ringer första alarmet. Det är egentligen ovesäntligt eftersom att det enda man gör vid den här tidpunkten är att sucka, medvetet misslyckas med att öppna ögonen, stänga av det fruktansvärt höga ljudet (som inte är så högt, egentligen) och fortsätta att sova.

07.15 är det sista utrop för uppstigning. Då har man prick 30 minuter på sig innan det är dags för avfärd.

07.45 börjar den ungefär 10 minuter långa promenaden mot Posten. Ibland lyssnar jag på musik, ibland går jag bara och funderar och ibland, det vill säga när det behövs, går jag och peppar igång mig själv för den kommande arbetsdagen. Varje dag, vid ungefär samma plats och tidpunkt möter jag dessutom min vän Maria med familj som åker mot jobbet denna tid. Höjdpunkten på promenaden, haha.

08.00 börjar arbetsdagen för oss vikarier. De äldre, mer rutinerade och framför allt fast anställda har redan varit igång en halvtimme, medan vi har hunnit sitta i fikarummet och chilla lite. Den här sommaren är vi ett skönt gäng på hela sju stycken, väldigt trevligt. Det är vid den här tidpunkten det vänder. Från och med åtta noll noll kan vad som helst hända. Ungefär som det gjorde idag. You'll see.

09.15 var det dags för den obligatoriska friskvården. Innan dess hoppade jag runt som en dåre mellan både Söråker, Sörberge & Timrå. Hur som haver, vår (d v s fyra av oss vikarier) dagliga promenad skulle idag bli lite längre då vi skulle ta en sväng förbi Bilbolaget för att plocka upp en förhoppningsvis återställd postbil efter fortfarande okända bekymmer. Sagt och gjort så pinnade vi på den lilla extrabiten. Sedan fick vi vänta. Och vänta. Och så väntade vi lite till. Men till slut fick vi ta emot bilen och skulle då påbörja resan tillbaka. I en postbil finns det ett förarsäte. That's it. Så vi åkte i bagaget, vilket var en trevlig upplevelse. Ungefär det roligaste som hände idag. Haha.

11.00 ungefär hade jag ätit upp min makaroner-och-korv-med-ketchup-lunch och blev direkt tilldelad en arbetsuppgift som var ny för dagen. Eftersom att det tydligen varit en incident förra helgen stod en av mopparna helt tom på soppa. Jag skulle alltså tanka upp en dunk så stackaren som skulle använda moppen kunde ta sig någonstans. Kruxet var att dunken inte hade något lock, så jag fick smygköra med en ynka plastpåse som stopp för att bensin, som är en vätska jag har jävligt stor respekt (läs: är livrädd) för skulle spola ner hela insidan av bilen. Det gick bra till slut, förutom att jag ett tag var orolig för att bli hög då bensinlukten inte är den klenaste.

11.20 åkte jag mot mitt kära Söråker i hopp om en fortsatt fridfull dag. Tji fick jag.

13.45 vet jag inte riktigt om klockan var, men vi kan säga det. På ett ungefär iallafall. Vi förvarar posten i lådor som vi har staplade i bagageutrymmet. Jag skulle precis byta till den näst sista av lådor, och hann aldrig reagera förrän det blev trubbel. När jag öppnade dörrarna bak kommer en låda i princip flygande och landade på högkant, stötte emot en annan låda så att posten fick sig en rejäl skjuts ut. Ut på backen. I en enda jävla röra. Inte ett brev i rätt ordning och i samma sekund som detta sker, händer även något annat. Det oväder som jag har sett varit på ingång, bryter såklart ut. Det börjar spöregna, åska, blixtra & blåsa i ett och jag kunde inte annat än att skratta åt hela situationen. Så fruktansvärt irriterande.

14.40 anländer jag till Postterminalen där det sista arbetet för dagen väntar. Tio över tre är jag redo att gå hem och lämnar den här dagen bakom mig. Jag ska dock inte framstå som alltför gnällig, då det faktiskt har varit en ganska trevlig dag på många andra sätt. Bra musik på P3, jag har pratat med Alicia i telefon vilket har gjort att tiden har gått väldigt mycket snabbare och när det blir så pass mycket kaos på samma gång blir det liksom roligt till slut. Hoppas dock på en aningen lugnare dag imorgon då jag inte vet hur mycket kroppen pallar av sånt här. Haha.

Over and out.