Igår fick jag lite av en uppenbarelse, när jag faktiskt kom på att jag vill bli bröllopsfotograf. Eller fotograf över huvud taget, men just bröllop verkar vara alldeles underbart att få föreviga. Hur som haver, detta är ju inget nytt - jag älskar att fotografera, men jag antar att jag inte riktigt har trott på mig själv inom det yrkesområdet. Förra veckan slog jag till och köpte en fotokurs hos Emelie Ohlsson och nu känner jag mig helt plötsligt jättetaggad för en framtid som fotograf. Detta kan ju givetvis vara något alldeles tillfälligt, men det känns lite som om att detta kanske faktiskt är något värt att sträva efter.

Ville bara dela med mig av det! Denna vecka jobbar jag som ledare på fotbollsskolan här i Timrå. Fyra timmar om dagen med ett gäng nioåriga killar räcker gott och väl för att jag är helt slutkörd på eftermiddagen. Därav usel uppdatering. Men jag återkommer med full kraft, kanske redan nästa vecka! Peace


Bild lånad ifrån http://emelieohlsson.blogg.se.

Tänkte bara ursäkta min dåliga uppdatering och förklara det med att jag håller på att drunkna bland alla måsten. Jag har inte tid med att kasta mig ner i sängen med datorn längre. Jag har inte tid att bara sjunka ner i min silvriga sackosäck och lyssna på bra musik och jag har inte tid eller motivation till att försöka skriva bra blogginlägg. Det är rapporter som ska skrivas, seminarium som ska genomföras, rum som ska städas, saker som ska inhandlas, samtidigt som jag vill ha tid till att träna (vilket dock inte orken finns till) och vara en bra dotter och en bra flickvän och BLÖ. Hejdå livet. Haha, nej .. fy vad negativ jag är. Men ni vet vart ni har mig - i pluggvärlden!

På återseende.

Svår dag idag. Inga kläder tycks sitta bra, inga bilder blir som jag vill, har ingen ork att göra saker jag skulle behöva och inte ens leendet tycks vilja komma fram. Hur fint väder som helst ute (förutom alla jäkla minusgrader då) och här inne sitter jag där jag har suttit i princip hela dagen. Min räddning sådana här dagar brukar vara att fota, men hittar ingen större lust till det heller. Vad är det frågan om? Nu ska jag daska upp mig (känn humorn Lisa & co) och sedan iväg på roligheter. Inte en sur min till idag! :-)

Har inte orkat göra några avancerade bilder, men jag tänkte iallafall bjuda på en resume av året tvåtusentio. Enjoy.




Spenderade en härlig vinterdag på Torpet, satte upp två väggord på rummet vilket blev jättebra och våran toalett blev färdigrenoverad. Jag var brunett, längtade efter sommaren, började äta godis efter 4 års uppehåll och inventerade på ica maxi i 9 timmar.


I februari hade jag noll inspiration till att fotografera, därav dåligt med bilder. Hur som helst så hade vi iallafall lagfest, vilket var jätteroligt. Jag var även på Andrés mammas 40årsfest. Mer än så blev det inte.




Myste på Torpet, fotade Trolle, fyllde 17, fick en resa till Rhodos i present, köpte ny mobil, följde med André och delar ur hans familj till Dollarstore i Kramfors.



April 2010 var en väldigt händelserik månad. Jag slutade med fotbollen, experimenterade med smoothies, var på maskerad, var på tjejmiddag, lyssnade på världens roligaste föreläsning, provade yoga för första gången och var på ett 120-minuters pass på Etic inför "beach 2010". Jag gick många morgonpromenader, gjorde slingor, övningskörde mycket, gjorde om på rummet, började med att alltid ha med mig en vattenflaska och drack i snitt ca 1,5 liter per dag. Jag lyssnade mycket på Lifehouse, åt jordgubbar, gjorde nationella prov, tränade i gymmet för första gången och knäppte roliga kort med André.



Drog till Rhodos med mamma och pappa, myste vid havet med André, var på fest, sov på Torpet med hjärtat, fick 6000 kr som alla andra timråungdomar, gjorde fler nationella prov och spenderade en sjukt bra kväll med joel och jesper med bland annat bio och kebab city. Jag var på grillkväll med några vänner, läste många böcker, fastnade för The Fray, pappas nya bil kom och jag kände mig allmänt lycklig.



Köpte nytt objektiv och fotade mycket med det, fick en rosa ros av André, älskade låten Take me as I am med FM Static, pyntade en studentvagn som blev skitful, festade med flickorna (kissade i skogen ca 12 gånger den kvällen, haha), var sjuk i ett par veckor och jobbade på fotbollsskolan. Jag och André firade sex månader med en mysig picknick i Merloparken med jordgubbar, kakor, dricka och en filt. Vi var på midsommarfest, jag hade världens jobbigaste körlektion, åt taboule (?) flera gånger i veckan med mamma, fotade andré, var på Himlabadet och jag gillade inte uppståndelsen kring kronprinsessans bröllop!



Var på Gatufesten alla dagar, åt middag på hamnstugan, köpte årskort på etic, myste i Aspen med André, började läsa Blossom Magazine vilket jag fortfarande gör, hade en svacka gällande kosten, sommarjobbade på Timrå SOK och hade två superhärliga veckor där. Bäst av allt under juli månad var dock resan till Göteborg som jag gjorde med André, hans mamma och hans lillebror. Spenderade 11 timmar på Liseberg, spelade minigolf, åkte turisttåg och så vidare. Kvällen på Knippla glömmer jag aldrig.



Jag köpte ett stativ och en fjärrutlösare, spenderade en mysig kväll vid älven med några goda vänner, gjorde en loppisrunda med mor och två vänner till oss, var på Drakbåtsfestivalen och kollade när pappa paddlade, målade ladugården uppe på Torpet, målade brokvisten hemma, jag började tvåan på gymnasiet och därmed också ekonomi-inriktningen. Jag var på fotorunda med mamma, åt god mat och den första augusti var det två år sedan jag och André träffades för första gången.



André fyllde 18 och fick en fylld korg av mig. Valet 2010 ägde rum vilket blev en besvikelse och jag spenderade många kvällar uppe på Torpet och myste med familjen. Bäst av allt, och inte bara under september utan på hela året, var resan till Kreta med André. Ännu något jag aldrig glömmer.



Köpte min älskade Nikon D90! Gjorde min första fotorunda med den, fotade mycket smycken med mamma, fick min bettskena, var på skogstur med pappa & trolle, André fixade körkort och jag var på bio med Lisa, Joakim & Maria.



Fotade mycket, följde ett bloggschema, deltog i Höstjakten på Etic och kom 2a med 32 pass på 30 dagar, skrev önskelista, var på Boda Borg med skönt folk, åt på Subway i Härnösand, hade höstlov, var på massage, spelade wii med André, första snön kom, gjorde studiebesök på HÖÖKS, hade en riktig myskväll med André och jag gick med i Skol IF.



December var en månad fylld med inspiration vad gäller kläder, inredning och foto. Dock raka motsatsen för träningen då jag har kört två pass på 31 dagar. Annars gjorde jag en julkalender till André (ett paket om dagen), målade om vardags-och matrummet, läste Blondinbellas bok Egoboost, anordnade och VANN Dubbelbollen på skolan och hade dessutom lagfest med världens bästa Samlag. Jag köpte en extern hårddisk på 2 TB, såg sista säsongen av 24 med familjen, spenderat en dag med Joel och firat nyårsafton på allra, allra bästa sätt!

Ett av mina fenomen är att jag alltid börjar fundera över saker på kvällarna slash nätterna. Oftast håller jag funderingarna för mig själv då de ibland kan ses som helt vrickade, men ikväll väljer jag att dela med mig. Redo? Okej, då kör vi.

Har ni någon gång sett en tvserie, film eller annat dylikt som har påverkat er negativt? Att ni till exempel blir rentav ledsna eller arga eller sura. Det här händer mig när jag tittar på till exempel One tree hill, som är serien jag ser just nu. Jag avundas dem - deras liv, deras utseenden, deras miljöer, och bla bla bla. Men varför? Allt jag har finns egentligen här - jag har en underbar familj, jag är frisk, jag har de bästa vännerna & en underbar pojkvän. So? Borde inte det vara tillräckligt?

Jo, självklart är det tillräckligt. Faktiskt mer än tillräckligt. Tvserier som dessa (måste bara göra ett undantag för Vänner, för den serien mår jag prima av) får mig bara att vilja ha mer och dessutom bli missnöjd med det jag redan har fast det är som sagt, mer än tillräckligt.

Det här kan låta konstigt, och jag må erkänna att det är lite awkward att säga det här - men ibland kan jag bli sur på André (vi tar honom som ett exempel - det skulle lika gärna kunna vara en vän eller mamma, eller för den delen mig själv) utan anledning, bara för att jag önskar att han skulle behandla mig som tjejerna i tex OTH. Men vilken kille gör det egentligen? André behandlar mig bättre än många andra pojkvänner gör och det vet jag. Det jag också vet är att pojkvännerna i tvserier har manus och att allt är fejk. Men min fundering är alltså hur det kan påverka så mycket, egentligen. Jag menar, det är ju inte direkt så att karaktärerna i dessa serier som OC, OTH osv. har de perfekta liven (vad nu det är för något?), utan det är mer drama än vad man någonsin kommer att gå igenom själv. Så varför avundas man? DET ska jag fundera på en stund innan jag somnar. Godnatt vänner!

Det går inte en dag utan att jag inte tänker på dig.
2 år ♥