Halva grejen med vänskap för några år sedan var att lägga upp fina texter om varandra på diverse hemsidor; Lunarstorm, bilddagboken - you name it. Nå, åtminstone tyckte man att de var fina då och de kanske de var också, fast på sitt sätt. Den tiden är väl över för längesedan och senast igår tänkte jag på detta. Vad gör jag egentligen för att visa att jag uppskattar mina vänner? Om jag skulle dö imorgon, skulle mina vänner veta exakt vad jag känner för dem? Kanske vissa. Det är rätt skamligt ändå, eftersom att jag utan tvekan fullkomligt älskar mina allra närmaste. De är så underbara på alla sina speciella sätt, de gör saker för mig som jag uppskattar och jag beundrar att dom står kvar vid min sida efter alla dessa år ;) Så till er som känner er träffad: Jag älskar er.

Jag menar inte att rangordna er eller så, men det finns en av mina vänner som är det lilla extra. Min allra bästa vän. Och jag tror inte någon av er läsare blir förvånad när det är Chrissi jag menar. Fanny och Chrissi, Chrissi och Fanny. Det känns som att det var en evighet sedan vi träffades, och sedan dess i princip har det varit Vi. 12 år sedan var det. Vi träffades alltså på 6-års. 12 år är en lång tid och vi har gått igenom så otroligt mycket. Skratt, tårar, skilsmässor, döda släktingar, idioter till killar, resor, med och motgångar, bråk, fotbollscuper, jobbiga föräldrar - allt.

Det finns ingen som känner mig så bra som du, med dig kan jag vara mig själv till etthundratjugofem procent, jag känner mig helt enkelt trygg hos dig. Alla gånger du har ställt upp för mig, speciellt under dethär året - det finns inga ord för att få dig att förstå min tacksamhet. Visst, det är väl sådant vänner gör, men du har varit så jäkla bra!

Nu vill jag att du ska veta en sak. Du är det absolut bästa som har hänt mig, det finns ingenting i hela världen som skulle kunna ersätta dig. Ingenting! Jag finns här för dig, varje sekund, varje dag, år efter år. Du och jag är oslagbara och tillsammans klarar vi vad som helst! För mig är 12 år bara början. Jag sviker dig aldrig.

"Jag gav dig mitt hjärta
Du håller det än
Ingen annan är som du
Min allra bästa vän"


Tre starka ord, men inte tillräckligt starka ändå. Jag älskar dig.