Detta inlägg följer denhär planen.
- - - - - - - - - - - - - -

Detta har jag klurat på nästan hela dagen - hur tusan ska jag kunna välja ett ögonblick av alla miljoner man har varit med om? Jag har dock ett som är ganska självklart, men av diverse anledningar väljer jag att inte skriva om just det. Istället tänker jag slå till med ett ämne som det var år och dagar sedan jag pratade om - fotboll. Det var ju trots allt en väldigt stor del av mitt liv i många, många år och jag har ett ögonblick av alla dem som faktiskt ligger varmt om hjärtat. Såhär var det:

Jag som brukar vara så duktig på att komma ihåg datum och sådant kommer faktiskt inte ihåg när jag blev uttagen till distriktslaget i Medelpad tillsammans med några andra tjejer ifrån vårat lag. I början tyckte jag inte att det var något vidare (gruppen var då på ca 40 tjejer) och någonstans i mitten var det nära att jag hoppade av.

Hur som helst så kan jag inte dra hela historian får då blir det ytterligare ett långdraget inlägg. Men grejen var den att jag lyckades knipa en plats till lägret i Junsele och där någonstans kom väl någon form av nytändning skulle jag tro. Junsele är ett litet "komma-igång-läger" inför det stora Elitlägret i Halmstad. Vi var 18 som for till Junsele och 16 som skulle följa med till Halmstad.

Jag var nöjd med Junsele-lägret och åkte hem och tänkte faktiskt inte så mycket. Eftersom att i princip hela laget kom ifrån större lag som SDFF och Selånger så hade jag ifrån lilla Ljustorp ställt in mig väldigt hårt på att jag inte skulle få åka till Halmstad. Våra tränare sa att de skulle prata ihop sig och ringa till de som inte skulle få följa med och förklara varför.

En dag ringde Bosse, precis som jag hade väntat mig. Det jag dock inte hade väntat mig var att han berättade att jag hade fått en plats - gissa om jag blev glad? Detta kanske låter väldigt töntigt, men oj så skönt det kändes. Det var verkligen ett hallelujah moment i mitt gamla fotbollsliv :}


En bild ifrån en träning i Halmstad.