Mamma och pappa har precis åkt tillbaka till stugan, så nu är lugnet tillbaka igen. Inte för att de var hemma mer än någon timme, och dessutom hann jag bara träffa dem ca 20 minuter för jag har varit på 50-årsjippo.

Nåja, för att sammanfatta dagen lite kort: efter att jag hade bloggat tidigare idag, lade jag mig ute på balkongen. Blev bjuden på frukost (hunden tog en bit av min macka förresten. grr) och därefter blåste jag hem för att hämta badgrejer. André kom och plockade upp mig och sedan gasade vi vidare till tjärn. Där blåste det och var allmänt kallt, bara vi och några småpojkar som var där och busade. Roligt? Nja. Mysigt? Oja. Åkte dock hem lika fort, gjorde oss ett par varma mackor som vi avnjöt på balkongen återigen. Sedan somnade vi. Ja, ni hörde rätt. Hur mysigt som helst! Vi somnade under en filt där ute på soffan, han fick agera kudde för mig och det finns nog ingenting som gör mig så lugn som att somna in till hans andetag. Vaknade iallafall ca 40 minuter senare, ganska sega båda två vill jag lova.

Var tvungen att åka hem nästan på en gång, fräscha på mig lite. För sedan som sagt så har jag varit på 50-årskalas. Blev där nästan 4 timmar, trevligt var det iallafall. Hann med att äta tre svängar + fika på det.

Trots det tänker jag och tjejerna dra oss inöver Birsta och placera ner våra rumpor på donken och slänga i oss varsin McFlurry. Det låter faktiskt inte alltför tokigt!



Om fem dagar är det måndag. På måndag är det en vecka kvar till skolstarten. Tio veckor har gått. Ca 70 dagar. Jag vet att det alltid brukar låta så, att tiden går så fort och bla bla bla. Men dethär året har sommarlovet verkligen rusat förbi, och jag har inte hängt med för fem öre. När jag tänker efter har jag väl gjort en hel del, men ändå känns det som att jag inte har någonting speciellt att minnas ifrån sommaren tvåtusennio. Förra sommaren var den allra bästa för min del, jag kommer alltid att förknippa den med den allra, allra bästa tiden för mig. Fotbollen gick bra, jag fick vara med i Junsele och Halmstad, jag drog på språkresa, träffade nytt folk, utvecklades som människa, träffade André, blev tillsammans med honom, hade otroligt fina kvällar som drakbåtsfestivalen och selånger marknad, solade, badade, var med om nya saker: jag skulle kunna rabbla upp hur mycket som helst med den sommaren.

Men nu? Ingenting. Jag har haft så mycket i huvudet att tänka på, val att göra, saker att uträtta, hitta tillbaka till tiden då jag mådde som bäst. Jag kan varken säga att jag har lyckats eller misslyckats, bara att jag är lite besviken på hur jag har betett mig denhär sommaren. Antar att höga förhoppningar inte är någon tiopoängare, man blir oftast besviken i slutändan.

Än finns det tid kvar, det är ju faktiskt en vecka och fyra dagar kvar tills skolan. Och vem har sagt att man inte kan hitta på massa äventyr fastän att man måste kliva upp tidigt? Det blir som man gör sig. Så sant som det är sagt faktiskt. Därför ska jag börja redan ikväll, drar igång lite peppmusik nu på en gång och göra mig klar inför kvällen! Take care,
Fanny