Jag antar att detta är någonting som har pågått under en tid nu. Det är ingenting som sker över en natt, alltså har jag någonstans känt det långt inne men valt att blunda för det. Just vad det innebär vet jag inte, men jag känner att det är någonting som inte stämmer. Jag är inte den jag brukade vara. Och på ett sätt är jag jätteglad för det, ifrån vissa perspektiv och synvinklar. Men inom vissa områden måste jag verkligen hitta igen motivationen igen, annars kommer detta bara att fortsätta åt fel håll. Fotbollen, skolan, ansvarstagande, träning är några grejer som jag framför allt syftar på. Fotbollen har länge varit knasig och visst, jag kan sitta och skylle runt på en hel rad grejer som har spelat in på det, men någonstans ligger det hos mig själv.

Samma sak med skolan. På 8 veckor känns det inte som att jag har jobbat ett dugg. Jag brukar vara en jäkel i skolan och med det menar jag inte plugghäst eller något sådant. Jag tyckte det mesta var intressant och gjorde arbeten så bra jag verkligen kunde. Nu har jag knappt ansträngt mig och jag vet banne mig inte varför! Det är frustrerande, för jag hittar inte tillbaka heller.

Hur gör man? Vart vänder man sig? Vad säger man? Går det att skylla på? .. Nej, usch. Det här är verkligen ingen bra period för mig. Men men, det är väl sånt här man lär sig av antar jag.

"Någonstans på vägen tappade jag bort den jag var och den jag blev är inte den jag vill vara" kommer ifrån 8an under en kurs vi hade där. En mening som jag kom på helt själv som nu inte kunde bli mer passande! Den får avsluta detta inlägg och jag vet inte om det blir något mer skrivande nu ikväll. Behöver en fet tankeställare så jag kanske knatar iväg på en promenad om jag har orken vilket jag inte tror. Tänkte ner och träna förut, men självdiciplinen är lika borta som motivationen så träningsskorna fick stå kvar i hyllan för ikväll.

Nåväl, tack för mig sålänge!
Fanny ♥