Det enda som återstår nu är att tacka för mig på fotbollsgym imorgon bitti, men efter det - låt oss säga runt kl 08.20 - är jag helt fotbollsfri. Kunde inte ha känts bättre! Var upp till träningen idag och lämnade igen alla kläder och väskan osv. Önskar jag hade hunnit träffa tjejerna en stund men dom var ute och löpning och min tajming var tydligen sämre än vad jag trodde. Nåväl, nu är det överstökat iallafall.

Min första fotbollsträning var för ca 7 år sedan. Jag minns inte exakt, men jag var någonstans mellan 10 och 11 år. Jag vet egentligen inte varför jag började, det var mest av en slump jag följde med Chrissi dit. Jag tror inte att det klickade direkt sådär, men jag antar att jag gillade att syssla med någonting så jag fortsatte. Fagerviks BK var laget och där blev jag kvar tills år 2003 om jag inte minns helt fel. Just då var man väl knappast något vidare bra, men jag hade roligt med tjejerna och jag hade ju ett intresse. Så jag fortsatte.

År 2003/2004 (som sagt - om jag inte minns helt fel) blev Fagerviks BK till Ljustorps IF. Vi slog ihop våra två lag eftersom båda lagen var på väg att läggas ner. Här tror jag att mitt riktigt fotbollsintresse väcktes. Man började utvecklas och älskade att träna. Det allra bästa var att komma upp till Ljustorps IP en sommarkväll, få träna på A-planen och sedan duscha och ha roligt med tjejerna innan man återvände hemåt och hittade på något roligt ute. Vi gjorde mycket roligt med det laget, men det som toppar allting är Wasa Cup. Vilken underbar resa det var! Nu ska jag inte gå in på detaljer om den för det har inte med saken att göra, men det är ju något att nämna iallafall.

Någon gång under 2007 blev jag uttagen i Medelpads FF. Vi var över 30 tjejer i början och det var alltid lika pirrigt när man skulle iväg på en träning. Vi var fyra tjejer ifrån Ljustorp så det var tryggt ändå. Träningarna var helt underbara och inte förrän här, för tre år sedan, började utvecklingen ta riktig fart. Första året fick jag inte åka upp till Junsele på lägret men andra året följde jag med. Det har verkligen varit roligt och man har fått med sig många minnen under åren.

I mitten av juni 2008 vilket bara var några månader efter lägret i Junsele skulle de höra av sig angående truppen till Halmstad. Stora Elitlägret i Halmstad. Det kändes så långt bort att jag hade ställt in mig på att de skulle ringa och berätta att jag skulle stanna hemma. Jag intalade mig det mest för att inte bli besviken när väl beskedet kom. Men när det ringde så var det inte alls på det viset, utan det visade sig att jag skulle få åka. Jag minns hur jag bara sken upp i hela ansiktet och jag hade verkligen lyckats!


I december 2008 var även Ljustorps IF på väg att gå åt skogen och man sökte då ett samarbete med Söråker. En av de första träningarna tillsammans när jag var där så kom det ett par gubbar fram och snackade lite. Undrade om jag ville komma och provträna för IFK Timrås damlag. Dessa gubbar kom att bli mina nya tränare när jag "skrev på" bara veckan efter. Jag hade länge känt att det var dags att byta miljö och det kändes helt rätt, ända ifrån första början. Jag älskade mina nya tränare och utvecklingskurvan gick precis åt det håll jag ville. Självklart fanns det svackor, men den stora kom inte förrän för lite mindre än ett år sedan.

Det som har hänt sedan dess tänker jag inte ens gå in på. Det har varit upp och ner och tårar och skratt. Men nu är det över och det känns som att jag kan andas ut.

Nu, den 12 april 2010, ligger jag här och skriver om mina fotbollsminnen och tänker mig tillbaka. Det har gett mig så mycket men nu känner jag att det behövs en paus. För stunden vet jag inte om den pausen kommer bli över sommaren eller om den kommer bli ett år, två år, fem - det kan jag inte säga nu. Det jag vet är att jag kommer att sakna det, absolut, men jag kommer även att gilla mitt nya liv. Mer tid till Etic, till att dansa, till att träffa folk, till att jobba, till att göra precis vad som faller mig in! Nu var detta inte de anledningar som gjorde att jag slutade, detta var bara några plus som jag kan tänka på ibland när det känns tungt. Nej, anledningen var helt enkelt att jag inte finner någon glädje i det längre. Visst finns det ljusa stunder men de mörka blev allt färre och jag mådde bara dåligt efter träningarna - för att inte tala om matcherna. Och då håller det ju inte.


Såhär stilig var vi som spelade i FBK. Jösses.


Jag med nummer 12 på ryggen minns att jag gillade just den där matchen.


Just när jag hade bytt till Timrå och skulle spela första matchen i Inomhusligen. Nervös? Ja.


Nåväl, huvudvärken som jag redan hade (och som dessutom gjorde att det inte blev någon Pace!) blev inte bättre av det här. Nu ska jag krypa ner under täcket. Imorgon är det en ny dag! ♥