Hachiko
2010-05-02 ● 12:35:25
© f a n n y s a . b l o g g . s e
© f a n n y s a . b l o g g . s e
Kategori: Daily ● 0 kommentarer
Jag och familjen har just sett klart en av de bästa filmerna jag har sett på länge! Jag är fortfarande alldeles tårögd och rörd och kände helt enkelt för att tipsa om den filmen. Hachiko, heter den och är baserad på en sann historia.
Såhär står det på www.bio.nu:
"När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord.
Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station, där han troget väntade varje dag."
Är det någonting jag blir berörd av är det verkligen djur. Jag vet inte varför, kan inte direkt sätta fingret på vad det är, men när det handlar om djur och speciellt hundar går det bara inte att hålla tårarna tillbaka. Har ni sett den svenska filmen Farsan? Det var en hund med där och även fast det var en komedi så grät jag som tusan när jag såg den. Marley and me, har ni sett den? Till den grät jag så jag skakade. Det bara blir så, helt enkelt.
Hela tiden påminns jag även om våran hund Jazz. Vi ska snart ta bort honom och diskuterar hela tiden om vi ska ha kvar honom över sommaren eller ta bort honom redan nu, inom den här månaden. Det känns så fruktansvärt hemskt, han är inte en hund för oss längre. Nu är det mer än 12 år sedan vi hämtade honom och sedan dess har vi ju nästan sett varandra varje dag! Det kommer inte att bli lätt, men samtidigt så vet man ju att han är gammal och det är inte svårt att se att han inte är pigg. Men ändå tar det emot något otroligt.
Usch, jag blev riktigt nedstämd nu. Ska ta mig en dusch och se om det blir bättre.
Take care. Och se filmen! ♥
Richard Gere och skådis-Hachiko.
Statyen som står på den plats han brukade sitta och vänta på sin husse.
Såhär står det på www.bio.nu:
"När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord.
Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station, där han troget väntade varje dag."
Är det någonting jag blir berörd av är det verkligen djur. Jag vet inte varför, kan inte direkt sätta fingret på vad det är, men när det handlar om djur och speciellt hundar går det bara inte att hålla tårarna tillbaka. Har ni sett den svenska filmen Farsan? Det var en hund med där och även fast det var en komedi så grät jag som tusan när jag såg den. Marley and me, har ni sett den? Till den grät jag så jag skakade. Det bara blir så, helt enkelt.
Hela tiden påminns jag även om våran hund Jazz. Vi ska snart ta bort honom och diskuterar hela tiden om vi ska ha kvar honom över sommaren eller ta bort honom redan nu, inom den här månaden. Det känns så fruktansvärt hemskt, han är inte en hund för oss längre. Nu är det mer än 12 år sedan vi hämtade honom och sedan dess har vi ju nästan sett varandra varje dag! Det kommer inte att bli lätt, men samtidigt så vet man ju att han är gammal och det är inte svårt att se att han inte är pigg. Men ändå tar det emot något otroligt.
Usch, jag blev riktigt nedstämd nu. Ska ta mig en dusch och se om det blir bättre.
Take care. Och se filmen! ♥
Richard Gere och skådis-Hachiko.
Statyen som står på den plats han brukade sitta och vänta på sin husse.
Kommentarer
Trackback
