Må-bra-abstinens

2011-02-21 20:29:21
© f a n n y s a . b l o g g . s e
Kategori: Thoughts 0 kommentarer
Jag vill träna, vill äta bra, vill umgås med människor jag tycker om, vill skratta konstant, vill träna ännu mer, vill utmana mig själv, vill göra bra ifrån mig i skolan, vill shoppa hur mycket som helst, vill fortsätta vara kär, vill ALLT.

Det var längesedan jag kände motivationen till att träna. Att längta en hel dag efter att gå ner till Etic och bara köra, hur hårt som helst. Att bevara den känslan i månader. Den träningslust jag hade innan jul var enorm, och kanske blev det lite för mycket? Eller är jag kanske bara lat nu, jag vet inte. Visst tycker jag fortfarande att det är roligt, när jag väl kommer iväg. Det är inte det, utan mer bristen på viljan som stör mig. Att jag inte känner den motivationen bidrar ju givetvis till att jag tränar mindre, vilket i sin tur påverkar hela mig och mitt humör. När jag tränar regelbundet känner jag mig pigg, glad och kanske till och med lite kreativ. Jag orkar ta tag i saker jag borde göra och jag brukar sällan känna mig negativ eller nedstämd. Numera, går mitt humör väldigt upp och ner. Jag har ofta huvudvärk (har egentligen ingen aning om vad det beror på) och blir tröttare.

Jag befinner mig i en ond cirkel. När jag mår sådär konstigt som jag gör när jag inte tränar, bryr jag mig oftast inte om vad jag äter heller. Så, att träna mindre och äta mer godsaker känns inte som någon vettig idé. Jag vet redan innan jag faller in i dessa "rutiner" hur jag kommer att må, men ändå går det inte att stoppa riktigt.

Godisuppehållet går utan problem - nu är det allt det andra som är svårt att hålla sig ifrån. Kladdkakor, glass, cupcakes och så vidare. Jag tror inte på att sluta med allt sånt, bara att äta det i mindre mängd. Helgerna är ju ett par passande dagar att unna sig godsaker på och kanske borde jag ha det som mål. Endast helger, from now on.

Hur som helst, mitt främsta mål just nu är att komma igång med träningen. Kanske kommer det att kännas såhär motigt en tid framöver, och då får jag la helt enkelt pina mig ner dit. För jag har hela tiden känslan efter ett stenhårt pass i bakhuvudet, och jag vet hur skön den är. Efter ett tag kanske det släpper, för jag vill verkligen!


Kommentarer

Kommentera inlägget:

Skriv ditt namn här ♥
Kommer du tillbaka?


Din mailadress (publiceras ej)


Din bloggadress



Skriv din kommentar här


Trackback

FANNY SANDSTRÖM
Ålder: 19 år
Bor: Timrå
Intressen: Fotografering, inredning & träning
Gillar: England, ljumma sommarkvällar, långpromenader, pastellfärger, musik, choklad och att resa.
Ogillar: Egoister, stress, känslan av att inte räcka till, tjafs, skryt & dåliga dagar.
Drömmer om: Att bo i England & driva mitt eget företag med något jag verkligen brinner för. Om att bo i ett stort, ljust hus med öppen planlösning och lantlig inredning.

I bloggen får du läsa om mina tankar, bilder och dagar i allmänhet. Hoppas du får en trevlig stund ♥